wakingupinboston.blogg.se

Så, måndag. Jag fick iväg barnen till camp utan större problem och spenderade min lediga paus med att Skypea med mormor och chatta med vänner och lite tv. Sen blev det play dates med barnen och jag och pojkarna hängde hos Callums kompis Theo fram till klockan 3. Sedan åkte vi och hittade en häftig lekplats och jag fördröjde tiden tills vi skulle håmta Amelia med en tävling att hitta sin egen första bokstav på registreringsplåten på bilar, under en liten promenad. Slutrestultatet blev Callum 6p, Aidan, 5p, Johanna 4p, Well, well... De hade kul! När vi hämtade Amelia åkte vi hem för några snabba duschar och ombyte till pyjamas, innan en halvtimmes påtvingad läsning för de äldsta två. (Ingen rolig regel att upprätthålla med 6-åringen...) Efter det vart det middag och min arbetstid var över. Efter en liten paus kom tyska Lena och hämtade upp mig och vi tog en fika på Starbucks och pratade, innan hon lämnade av mig hemma igen. Och nu är det läggdags och imorgon börjar en lång ny dag.. Det är bara kämpa på..

(Hade ett stort bråk med Callum idag när han helt plötsligt satte sig ned i trappan, vägrade gå och helt plötsligt inte ville åka till Theo, där alla hans kompisar skulle vara. Han började skrika att han inte ville åka och att jag var så elak mot honom och helt plötsligt dyker hans mamma upp, eftersom hon hör att han skriker, och hon får hjälpa mig att få med honom till bilen.. så pinsamt när han smäller av sådär och jag står hjälplös, då det knappt finns någon återvändo förutom att låta honom vara, vilket inte riktigt funkar om vi är på väg någonstans och syskonen väntar i bilen.. men han blir bara så sjukt arg..)

Efter det här året kommer jag definitivt ha en stark uppfattning hur jag vill och inte vill hantera och uppfostra mina egna framtida barn...

Godnatt!

Dagen började lungt som igår. Sovmorgon, Skype med familjen, tv och vila. Vid halv tre tiden plockade Lenorna och Laura upp mig och vi åkte till Starbucks och fikade. Efter det åkte vi till stranden och promenerade och umgicks. Vi har roligt ihop! :) Därefter åkte jag och tyska Lena hem till henne en snabbis innan vårat första au pair-möte med vår LCC. (Lena's värdmamma är supergullig!) Au pair-mötet var inte särskilt speciellt... Fem tjejer och så våran LCC, Lindsay. (Det var bara en tjej jag inte träffat innan) Vi snackade lite om praktiska saker, men stannade inte ens en timme. Sedan hade jag och Lena bestämt att vi skulle gå ut och äta middag och då hängde även danska Maja med och åt innan Lena körde hem oss båda två. En mysig dag, men nu känner jag av söndagsångesten! Försöker tänka på allt roligt jag och tjejerna pratar om att göra och allt jag vill göra här och känslan av hur det kommer kännas när jag räknar ned den sista tiden innan jag åker hem i vår, istället för hur många tuffa arbetsveckor som ligger framför och hur mycket extrem hemlängtan som finns i min framtid. Det funkar ibland..

Godnatt!

Okej, så klockan är 3 på natten, men jag ska skriva lite ändå. Dagen idag började lugnt med sovmorgon, tv och Skype med mamma. Jag hjälpte även Amelia göra sig i ordning för sin Taylor Swift-konsert. (Avundsjuk!) Får väl höra allt om hur den var imorgon :) 

I alla fall, klockan 3 på eftermiddagen kom Lena, Lena och Laura och hämtade upp mig och så åkte vi till Liberty Tree mall. Där strosade vi i affärer, shoppade, käkade middag och hade trevligt. På vägen därifrån köpte vi chips och cola och åkte hem till tyska Lena för en tjejkväll med snacks och film och mys. Väldigt härlig eftermiddag och kväll faktiskt! och sent blev det...Fina tjejer :)

Tredje dagen i rad! Score! ;) Vi kör en snabb uppdatering. 

En hetsig morgon idag. Och helrörigt efter lägret eftersom pojkarna strax skulle iväg och campa med sin pappa. Lite för mycket bråk med barnen blev det, så det vart en tuff förmiddag. Eftermiddagen blev dock annorlunda. Jag och Amelia har nu två stycken "tjejdagar", då bara vi två ska umgås, när bröderna är borta. Vi är båda glada över detta! När hennes bröder åkt iväg tog vi bilen till närmsta ställe med affärer. Vi köpte nagellack, käkade frozen yoghurt och gick och kollade i butiker. Väldigt mysigt! Sedan messade Susan och berättade att barnens moster Sandi frågat om vi ville följa med ut och ta en bit pizza och se på bio (Turbo). Susan sa att jag var välkommen att följa med och jag tackade ja. Vi åkte därmed hem och hämtade Susan och sedan vidare till pizza och bio. En trevlig kväll som nu avslutas med att jag ligger i min säng och svarar på lite mejl, bloggar och ska se på lite tv. 

Imorgon blir det mer tjejtid och vi ska måla våra naglar, se på tjejfilm och gå ut och käka lunch. Känns ganska mysigt faktiskt! Och sen är det två dagars härlig ledighet! :)
Kul att du kollade hit!

Ännu en dag har passerat, En blandad dag. Ibland är jag väldigt positiv till saker och ting här och ser hoppfullt på mitt jobb och ibland känner jag mig som att jag är konstant irriterad och utmattad. Låter kanske som en vanlig mamma?.. Jag önskar bara att jag inte var så långt ifrån min egen. Det svåraste är när kvällen kommer och jag behöver prata av mig och ventilera om dagens händelser. Det jag brukade ha mamma till eller kanske mormor eller en komois. Men vad gör jag nu då, när jag sitter i mitt rum i USA och hela Sverige sover? Ja, just nu så skriver jag ju, så det är ju ett alternativ. Man får bara inte lika mycket respons...

Hur som helst! Lägret blev inte inställt idag eftersom vädret var fint, så jag fick mina knappa tre timmars paus idag. (Tack och lov!) Efter en snabb lunch hemma efter upphämtningen åkte vi alla till barnens morbrors hus och badade från deras "dock". (Vet ni inte vad det är eller hur det ser ut ska jag lägga upp en bild på Facebook) Barnen lekte och badade med en av sina kusiner, jag lämnade under en stund över ansvaret för två av dem till deras moster då jag åkte och lämnade mellangrabben på en play date. På vägen hem hämtade vi upp honom igen, innan de vart snabba duschar innan middagen hemma.

Nu? Några timmars avslappning innnan läggdags. Det är onsdag kväll och det känns som att helgen är på ingång vilket känns bra. Jag sitter och läser om allt jag kan göra här och det låter så fantastiskt. Samtidigt måste jag kämpa för att inte börja gråta när killen i Maroon 5 sjunger från radion i bilen "I think about you every single day", eller när One Direction kommer på (kära syster!) eller U2 (pappa) osv... Jag vill inte tänka på hur långt det är tills vi ses, men jag kan bara inte hjälpa det.. Men jag lovar, jag försöker ta en dag i sänder.

Nu ska jag försöka ladda upp lite bilder på Facebook :) En får ni här. Mina pojkar är otroligt taggade på sin campingtur imorgon med sina nya sovsäckar ;)
Kul att du läste!

 

Ja, låt oss börja med en ursäkt. Jag är helt enkelt inte särskilt bra på det här med att uppdatera den här bloggen. Jag ska försöka jobba på detta och jag hoppas kunna bjuda på ett lite saftigare inlägg idag.

Först vill jag bara passa på att gratta världens bästa Clara på 19årsdagen! Du, min trogne vapendragare och vän är så saknad och jag önskar dig världens bästa dag! (som jag hade velat dela med dig!) Tack för att du stöttar mig genom allt och jag är så tacksam att du for in i mitt liv! All kärlek! 

Dåså, var ska jag börja... Uppdateringen om livet här lyder ungefär som sist. Det går bättre och bättre för varje dag, även om det fortfarande är tufft. Jag är fortfarande osäker på saker och ting hela tiden, vilket gör dagarna tuffare, men jag vet att jag kommer komma in i alla rutiner mer och mer. Och även om jag har många tuffa ögonblick så börar jag också komma på mig själv i flera härliga sådana. Ögonblick i bilen då jag dragit upp volymen på radion, alla är nöjda och lugna, Callum sjunger falskt i baksätet och jag kör som att det var det ända jag någonsin gjort och sneglar på mina tre små busungar i backspegeln och ler. Eller när Amelia ropar "Wait Johanna! Can I get a hug first?". Eller när Callum och jag har ensamtid, han dricker smoothie, jag kaffe och läser böcker medans vi väntar på Aidan under simträningen. Små ögonblick då jag stannar upp och ler och tänker "Detta är inte sååå illa ;)" Jag planerar numera roliga saker i huvudet som jag tänker att jag ska göra med barnen. En mysig känsla :)

Och så för övrigt, en uppdatering om hur min helg såg ut kanske någon skulle uppskatta. I fredags träffade jag Lena igen för ännu en bio. Ni som kollade Facebook vet att vi såg "Grown up's 2", inte riktigt min humor, men vi skrattade och det roligaste var att den faktiskt spelats in precis här där jag bor. Till och med tågstationen jag åker till då jag ska in till Boston var med. Lite småhäftigt ;) Och på tal om tågstationen, på lördagen åkte jag återigen in till Boston med tåget. Denna gången träffade jag Louise där. Louise är från Lund och är au pair på andra sidan Boston. Vi hade en trevlig dag då vi vandrade runt i Boston, kollade affärer (bland annat Victoria Secret.. köpte dock bara en parfym;), och så käkade vi lunch på the Cheese Cake Factory. En trevlig dag som inte slutade där för när jag kom hem med tåget hämtades jag upp av några andra au pairer och så åkte vi alla till Lenas hus och käkade middag. Vi hade supertrevligt! Tre tyska au pairer, två svenska och en sydafrikansk. Vi pratade kulturskillnader, värdbarn, au pairande och allt möjligt. Och vi skrattade! Vi bestämde också att vi skulle ses på söndagen och då åkte vi till stranden och solade och badade innan vi tog en glass på Terry's. Så allt som allt en ganska trevlig helg!

Ni kanske tycker att det låter som att jag har det ganska soft här och det har jag det nog på flera sätt, men det är heller ingen barnlek. Jag har dock under dessa dryga tre veckor definitivt insett vilken fantastisk familj jag har. Inte bara mamma, pappa, Jakob och Josefin, även om ni är underbara och jag nog aldrig varit så tacksam att tillhöra er familj som nu, men även ni andra. Mormor, farmor, farfar, Kinna, Bernt, Greta, Jonas, Linda, Rikard, Sofia, Don och alla kusiner med flera. Ni är fantastiska! Jag har nog aldrig förstått hur ovanligt det är att en släkt är såhär nära och jag är så tacksam för att jag har alla er! För att jag fick spendera mina sommrar i Norrlida och i Beth, men underbara mor- och farföräldrar och alltid hade mostrar och fastrar att prata med då mamma inte förstod. Och inte bara har jag en fantastisk familj, utan också en fantastisk församling med människor som alltid stöttat mig och brytt sig, samt fantastiskt fina vänner och familjevänner. Det är först när man åker iväg såhär som man på riktigt fattar vad man har, även om mycket av de här tankarna sjönk även in under studenten och när vi alla skulle säga hejdå. Jag saknar er alla varje dag och när jag tänker på hur välsignad jag är med en sådan familj och vänskapskrets börjar jag gråta, inklusive nu.. Ni gör det både svårare och lättare att vara här. Svårare för att jag saknar er och vet vad jag går miste om just nu, men lättare eftersom jag vet att ni finns där och stöttar och finns kvar när jag kommer hem.

Nu blev det här otroligt känslosamt, åtminstonne skulle ni tycka det om ni såg krokodiltårarna som fälldes under den senaste paragrafen. Puuh! Jag är verkligen lyckligt lottad..

Imorgon hoppas jag att inte barnens dagsläger är inställt igen. Idag regnade det nämligen så lekparkslägret de skulle vara på mellan 9 och 12, ställdes in. Detta innebar en otrolig lång dag för mig, då mamman i familjen var bortrest och jag jobbade ända från tidigt morgon till läggdags. Men nu är det kväller och jag ska njuta av något tv avsnitt innan jag somnar. Det viktigaste med detta inlägget var i alla fall att låta er veta att det går framåt här borta och att jag planerar roliga saker att se fram emot, både med barnen och på fritiden, och att jag är så tacksam för att ni där hemma finns! Och ni som stöttat mig extra mycket på telefon eller chatt de senaste veckorna, ni vet vilka ni är, jag skulle aldrig klarat mig ens såhär långt utan er! 

Tack!

Efter ett ganska långt uppehåll ska jag uppdatera er igen. Det har varit några svåra dagar igen, kantade med oro, ångest och hemlängtan, men någonting hände i eftermiddags som fick mig att vakna upp ur det mesta av det och lyckas se klart igen.

Hur som helst, jag jobbar på. Långa, tuffa dagar med barnen och igår la jag dem för första gången eftersom föräldrarna gick ut och käkade middag (det gick bra) och idag åt jag middag med dem själv. Jag gör framsteg med dem varje dag och jag lär mig nya knep. 

 

Efter jag slutade idag åkte jag spontant iväg och träffade fyra andra au pairer vid en fyr i närheten. Platsen och utsikten var helt makalöst vacker och vi hade kul :)

 

Bättre inlägg kommer senare och lite bilder på facebook!

Jag har idag kommit underfund med att jag älskar Boston! Jag mötte upp min vän David klockan 10.00 och tog inte tåget hem förrn 17.30 :) Fantaskisk stad!

 

Boston i punktform:

1. Vackert!

2. Gammalt! (så gammalt som de bara blir i USA, vissa byggnader från 1600-tal och sedan är allt på ett fint sätt blandat med nytt)
3, Lägre! (inte lika mycket skyskrapor som i NY)
4. Många fantastiska parker!

5. Boston Common! (en underbar, stor park i centrala Boston fylld med aktivitet och rörelse, men också stillhet och hjärta. Där finns vatten som rinner under vackra broar, vackra hängande träd, blommor, statyer, bänkar vid vattnet och scener för musikuppträdanden, duktiga musikanter och mycket mer. Fantastiskt!)
6. Många fantastiska gamla kyrkor!
7. Massvis med shopping!
8. Duck tours (veteranbilar från kriget som fungerar som bussar och båtar samtidigt och tar en på en tur genom Boston, både på land och på vatten.. (har inte hunnit testa än, men ska!))
9. Lugnare! (det känns som att staden rör sig långsammare och mindre stressat än både New York och Stockholm)
10. Fantastiskt mycket trevliga, hjälpsamma människor!

Övrigt:

När David åkt hem (eftersom han behövde jobba) så fortsatte jag promenera runt och efter ett tag hörde jag helt plötsligt röster ropa "Johanna!", Stört förvånad, fick jag syn på 4  av de tyska tjejerna från min klass på au pair-skolan (var av en hade delat rum med mig). Alla bor de väster om Boston och jag norr ut, men ett sådant sammanträffande! :)

Jag måste även berätta vad Davids höjdpunkt på dagen var. Detta var nämligen när han såg en svart albino som jobbade på Apple store ;) (Det hade han tydligen alltid velat se och att se en sådan människa är ju en "once in a lifetime thing", enligt David)

Imorn ska jag in till stan igen och gå på ungdomsgudtjänst i en kyrka nära Boston Common. Taggad!!

(Ska även försöka lägga upp bilder på Facebook! )

Idag var en bra dag. Jag gör ständiga framsteg med barnen och jag lär mig mer och mer. Ni som känner mig väl och kanske har åkt bil med mig vet att jag varit lite nervig för att inte hitta eller kanske komma i en situation som jag inte klarar av, tidigare. Då ska ni veta att jag knappt inte tänker så längre. (efter bara några dar) Här finns så mycket annat jag måste fokusera på så jag hinner inte oroa mig för körningen. Kör på GPS och brukar kunna lösa allt som uppkommer på ett eller annat sätt. Jag vet inte hur många snäva vändningar jag gjort på folks parkeringar i letan efter parkeringsplats på smågator, eller hur många gånger jag redan backat ned för vår branta uppfart med stenmurskanter, men ni kan va säkra på att det är en mycket mer bekväm, säker och modig chaufför som kommer hem härifrån.

Hur som helst, dagen idag gick hyfsat smidigt. Några gnabb med killarna blev det såklart, men inga större fighter och minstingen blev inte ursinnig och sprang och gömde sig en enda gång. Score! Istället fick jag höra av pojkarna idag att jag är "the best au pair ever!". Hihi! Vi får väl se vad de säger nästa gång de måste borsta tänderna...

Jag och minstingen hade one-on-one-time idag, medans mellankillen var hos mormor och morfar (vi gjorde tvärt om i onsdags) och idag åkte vi till biblioteket och lånade böcker och läste och hade det riktigt mysigt :) Sen vid klockan 6, efter alla bad och alla pjamasar var på, så kom Lena, en tysk au pair i närheten som var på au pair-skolan samtidigt som mig, och hämtade mig och så gick vi på bio. Vi såg "The Heat" med Sandra Bullock (mest för att det bara fanns 5 filmer att välja bland på den lilla biografen och 3 var barnfilmer och den fjärde en uppföljare), MEN den var så rolig! Alla skrattade högt och det var så skönt att bara skratta igen och verkligen slappna av och ha roligt. Lena och jag gick båda därifrån lite lättare. Sen åkte vi till ett glasställe eller ja, frozen yogurt-ställe, som är inne här och käkade glass och pratade. Så trevligt och skönt att prata med någon som går igenom samma sak; 

Nu ligger jag i min säng och ska sova, för imorgon bitti ska jag ta tåget in till Boston och möta upp David från Dalarna som också var på au pair-skolan med mig och vi ska upptäcka Boston :) Känner mig glad och taggad! Skönt!

Ciao!

Jag har inte uppdaterat här på några dar och om jag ska vara helt ärlig så är det för att jag tyckt att de senaste dagarna varit väldigt tuffa. Jag har känt mig ensam, förvirrad, pressad, överväldigad och osäker och allt möjligt annat. Alla känslorna åt liksom upp mig och jag kände mig riktigt sänkt, energilös och med gråten hela tiden i halsen, utan att riktigt kunna lägga fingret på varför. Men så den här eftermiddagen så hände något. Klumpen i halsen började försvinna och jag börjar kunna andas igen och tänka logiskt och få perspektiv. Känslorna tog över mig innan och det gick liksom inte att stänga av. Jag tappade sikte för vad det var jag ville göra här och alltihop. Jag förstod inte hur jag skulle klara av det i ett år och knappt ens varför jag var här.

 

Men som sagt det går bättre nu. Jag har fått tag i människor att träffa, au pairer att bli kompis med, mammor att ha playdates med osv. Och även chattat med au pairer i min situation och min familjs gamla au pair, Jag har fått tillbaka mitt perspektiv och jag kan se all potencial som det här året har. En stor anledning till att det varit tufft är barnen. Jag kämpar med att försöka lära mig att hantera dem och bli både kompis och nanny med dem och få deras respekt, men det är riktigt svårt. Känner att jag gjorde lite framsteg idag dock, vilket också känns positivt. De saknar sin gamla au pair och jag är ny, så de testar mig och tycker nog att det är jobbigt de med. Jag hoppas att de vänjer sig mer och mer. En dag i sänder.

 

Något jag också lyckats inse idag är att barnen är mitt jobb, inte mitt liv här. Steffi hade ett liv utanför familjen och jobbade där men spenderade helgerna med andra. Nu måste jag bara hålla kvar vid den här positiva inställningen och hoppet. Jag gick barfota i det varma vattnet längst med strandkanten (fem minuters promenad från mitt hus) ikväll och insåg hur vackert det är där jag bor. Ni skulle bara se det!

Okej, så Steffi (den gamla au pairen) kom idag på morgonen. Vi åkte och lämnade pojkarna på day-camp klockan 9 och sen visade hon mig runt. Vi åkte till skolan, biblioteket, till affären, banken (och fixade ett konto med tillhörande kort), mormors hus, byn, kyrkan och the YMCA Center. Det gick ändå lättare att hitta än jag vågade hoppas. Ni som känner till mina lokalsinnessvårigheter undrar säkert hur jag ska klara av detta, men jag ska nog lära mig. Jag kan redan vägen till skolan och the YMCA, vilket är det jag behöver imorgon. Sedan har bilen en grym GPS där jag bara kan trycka in adressen och sen är jag good to go ;) Bilen är väldgt stor men det är jag ju ganska van vid. Pedalerna är känsliga men det vänjer man sig ju vid + att den är automatväxlad så det är bara vänja av sig från känslan att jag borde växla. Det svåraste är nog deras uppfart som är lite knepig. Man måste backa lite snett, i nedförsbacke, för att komma ut på vägen, utan att slå i stenmuren på någon sida ;) Heh.. Gör jag det långsamt så funkar det!

Klockan 12 var det dags att hämta upp pojkarna igen och då åkte vi hem och käkade lunch. Vi återhämtade oss hemma en liten stund innan vi åkte till the YMCA och badade. Eller pojkarna och Steffi badade ska jag säga. Jag har blivit förkyld (vilket är riktigt segt och otajmat) så jag valde att inte bada. Vi gav killarna duchar i ducharna där, innan vi åkte hem till 17. Steffi åkte hem (hon åker till Kaleforninen imorn för sin resemånad) och Susan gjorde middag och sen åt vi, jag och hela familjen. Och plötsligt så är vi framme i nutid. Om någon undrar vad som hände med den tredje ungen idag, så var hon på läger ute på något som kallas för Childrens Island. Det var från 8-5 så Marpa skjutsade och hämtade eftersom båten avgår och ankommer nära hans kontor och butik.

 

Förövrigt, så fungerar det mesta. Hemlängtan börjar dock göra sig känd när jag vet att alla andra är på Hönö... 19 år i rad och så inget 20e... Usch, jag får inte tänka på vad de där borta gör. Då blir jag ledsen. Måste försöka hålla tankarna på något annat.

 

Sist men inte minst: Grattis till världens bästa farfar på födelsedagen! Önskar att jag kunde vara där. Kram!

 

 

 

Några allmänna fakta om min nuvarande situation:

 

1. Katterna är söta och verkar vänja sig vid mig ganska fort. Det ända lite läskiga är att de låter som vildkatter när de jamar... Rawr... (Siameser :S)

 

2. Barnen är jättefina! Aidan värmde definitivt upp först och han vill alltid gosa och hålla hand. OCH prata. Han älskar att prata. Speciellt om fiske och fiskar... Han älskar fiske och i princip alla typer av sport. Callum jobbar jag fortfarande på. Han är inte lika snabb med att värma upp men han accepterar mig och jag tror vi kommer bli kompisar så småningom. Han är minst men pratar högst och älskar superhjältar och all sport. Amelia är en typisk tjej i förtonåren. En känsla jag fått är att hon nog kommer vara den jag får kämpa mest med under året. Det märks att hon redan tycker om mig, men också att hon testar mig. Vägen till hennes hjärta går dock verligen genom kärlek och uppmärksamhet och hon vill gärna titta på mina kläder och smycken, hjälpa mig att välja och hänga i mitt rum. Hon har tyckt om att ha au pairerna de haft som sina storasystrar.

3. Föräldrarna är supertrevliga! Jag är verkligen i goda händer och jag känner mig trygg med dem. Ikväll gick vi igenom mitt ungefärliga schema och det känns väldigt bra och rättvist. Imorn kommer deras gamla au pair hit och så ska hon visa mig "the ropes"/rutinerna. Första (typ) arbetsdagen ;)

 

Ciao!

Jag kan inte fatta att det här var min första riktiga dag här. Det känns som jag känt familjen längre än så. Hur som helst! Precis som varenda annan dag sen jag kom till USA i måndags var det över 30 grader idag. Så varmt! Men inte alls lika fuktigt som i New York :)

 

Efter frukost åkte jag och hela familjen ned till Old Town Marblehead där min värdpappa Marpa öppnat sin butik. (han har två smyckekedjor och den ena "Grace Oliver" öppnade just en egen liten butik i Marblehead). Iaf, vi åkte dit en stund och sedan tog jag med mig Amelia (8) och Aidan (6) bort till "the Arts Festival". Det var såååå varmt! Men barnen fick göra massa roliga saker, så som ansiktsmålning, stenmålning, kakdekorering och allt möjligt. Förutom att jag höll på att koka över så var det trevligt.

 

Sedan mötte vi upp resten av familjen, käkade lite lunch och åkte till Susans (min värdmammas) bror Mark. Mark och hans familj har ett jättestort hus vid havet så vi var där och badade och simmade från deras stora brygga/"dock" tillsammans med barnens kusiner och familjevänner som varit här och hälsat på i helgen.

 

När vi kom hem duschade jag och gjorde mig i ordning för igår frågade Steffi (familjens gamla au pair som fortfarande är kvar men bor hos en kompis just nu de sista dagarna) om jag vilje följa med ut och käka middag med henne och hennes kompisar. Några var au pairer, en var mamma till några kompisar till mina värdbarn och så var det Steffis pojkvän och två kompisar till dem. Steffi och Mike (pojkvännen) hämtade upp mig hemma och så åkte vi och åt middag på en jättemysig resturang i Salem, vid hamnen. Sen åkte vi hem till en av deras kompisa och hängde en stund, innan Steffi skjutsade hem mig. Så, allt som allt en väldigt lång men rolig dag!

Dags att sova, klockan är 2.02 och det känns som jag håller på att bli förkyld... Hoppas det går över!

Japp, nu är jag hemma! För det är väl detta som kommer vara hemma ett bra tag fram över. Jag sitter nu på min egen säng, i mitt eget fina rum och skriver och allt känns så bra! Min familj är supermysig, jag bor på en sjukt vacker plats, min utsikt från mitt rum är helt fantastisk och allt flyter på hur bra som helst! Så taggad på detta kommande år! :)

 

Mer info kommer senare. Godnatt!

De senaste dagarna har jag fått höra av släkt och vänner att jag jag borde skaffa mig en blogg och blogga under mitt år i USA. Det här med bloggande är väl inte riktigt min grej, men jag tänker i alla fall försöka. För er skull!
okej, jag kanske tycker att det verkar lite kul själv också... 

Hur som helst, varsågoda! Imorgon (eller tekniskt sett idag) lyfter planet. Helt ärligt så håller jag på att krypa ur mitt eget skinn! Det är sjukt svårt att packa för ett år, kan jag berätta, och jag är så nervös att någonting ska gå fel imorn eller att jag missat något viktigt.. Ett helt år!! Det är en galen tanke... När jag sitter safe and sound, incheckad och klar, på planet, då kommer jag att kunna slappna av. Då är det New York nästa, som gäller, och sedan, så småning om, Boston. Trots att jag är rysligt nervös nu är jag också obeskrivligt taggad och exalterad för det kommande året! Jag förväntar mig att uppleva och lära mig mycket! Och det ska bli fantastiskt skönt med ett miljöombyte!

Trots att det känns underbart att byta bort det familjära Täby mot det spännande Boston för ett år, så finns det självklart också människor jag kommer sakna. Jag kommer sakna min älskade familj, min underbara släkt och mina fantastiska vänner. Hela veckan har varit fylld av farväl, kramar, tårta och tårar. Men! Jag kommer hem igen, det är bara ett år, folk kan hälsa på och det finns Skype! Detta kommer gå fint ;)

Nu ska vi se, 16 timmar tills planet lyfter. Jag har taggat i snart ett år. USA, jag är redo. Ses imorn!