wakingupinboston.blogg.se

Hej alla!

Långt uppehåll här. Jag ber om ursäkt. Jag har fått höra att min blogg varit väldigt deppig och missuppfatta mig inte, jag förstår er! Detta fick mig dock att känna en slags press när jag försökte skriva för att jag inte ville att det skulle vara deppigt att läsa det, och det i kombination med för lite tid och energi har lett till en på tok för lång bloggtorka. Idag måste jag dock rycka upp mig. Något vill jag ju ha att komma ihåg vad som hände här med och några tappra själar ber fortfarande om blogginlägg, så här kommer ett. Jag ska försöka hålla deppandet på minimum. Enjoy!

Idag skiner solen, precis som det flesta dagar jag varit här faktiskt. Jag kan nog nästan räkna dagarna det regnat och solen aldrig synts till på mina fingrar. (utav mina 114 dagar) Så, soligt är det, havet är blått, träden är vackra, röda, gula och orangea och det samma med marken som är täckt av löv, ekollon faller överallt, folk klipper träd och blåser löv och dekorerar för det mycket snart uppkommande Halloween. Halloween var alltid en kul grej hemma; en dag där man klädde ut sig och käkade extra mycket godis och kanske gick på ett party. Snacka om kontraster till vad jag upplever nu. Sedan vi steg in i oktober månad har det varit Halloween. Inte nog med jag bor i Halloweens moderland, jag bor också i dess huvudstad. Den här regionen, i synnerhet grannkommunen Salem, är där Halloween kommer ifrån.

Salem exploderar i oktober månad. Från Salem kommer legenden om ”the Salem Witches” som mycket skönlitteratur och tv sedan experimenterat med. På sent 1600-tal hände förfärliga saker i Salem, Massachusetts. Vi har alla hört historien om Lucia och hur ”häxor” brändes på bål i Europa, här under 1690-tal pågick de kända ”Salem witch trials”. Det var förföljelse och rättegångar av människor misstänka för häxeri. Enligt Wikipedia hängdes 19 kvinnor, 1 man stenades och en handfull andra ”häxor” dog i fängelse. Hur som helst, så verkar det som att hela det här landet, eller åtminstone stora delar av östkusten dras hit i oktober. (Trafikkaos!) Salem har förvandlats till en spökstad, varje kväll kan du hitta folk utklädda på stan, det finns hur mycket skumma häxbutiker, sierskor och annat som helst och om kvällara så kan man gå guidade turer där man får levande ljus i handen och får berättat för sig om vad som hände för över 300 år sedan där de nu befinner sig. (Föresten ni som kollat på The Vampire Diaries har hört talas om ”the Salem with trials” utan att ni kanske ens vet det. Men the Bennett family härstammar från the Salem witches och släkten flyttade från Salem, Massachusetts, till Mystic Falls när rättegångarna och förföljelsen drog igång ;)

Anyway, det är inte bara i Salem hus utsmyckas till spökhus, även här händer grejer. Det hänger hängda gubbar i träd, häxor på dörrar, uppblåsta Frankensteins i trädgårdar, spindelnät med jättespindlar över buskar, pumpor i varje hörn, osv. Ska försöka ta några bilder och lägga upp. Det diskuteras också för fullt vad man ska klä ut sig till. Jag har varit i flera Halloween-butiker med endast Halloween-utstyrslar och kollat och här är det inte bara barn som klär ut sig. Nej, nej. Även vuxna får ge uttryck för barnet inom dem och klä ut sig. Ska bli spännande att se hur det blir nästa vecka!

Ja, det var Halloween. Förhoppningsvis lyckas jag skriva igen nästa vecka, mer om hur det blir, är och var.  I övrigt så rullar livet på. Barnen skriver spökhistorier och läser Halloweenböcker i skolan och har samma mängd aktiviteter. Idag mellan kl 2.30 och 5.00 ska vi åka till grannkommunen och klippa Aidan, ta oss till the YMCA och få Callum till sin karate 3.10-4.00, göra läxor med Aidan innan jag får honom till sin simning 3.15 – 4.30, göra läxor med Amelia, duscha Aidan efter simning, innan vi ska tillbaka till vår kommun och lämna Amelia på cheerleading klockan 5.00. Puuh…

Ikväll slutar jag dock tidigt (halv åtta) och ska ut och käka middag med flera au pair-vänner och träffa en ny svensk au pair som kom i fredags. Ska bli kul!

Hoppas ni alla har det helt fantastiskt bra och att höstmörkret inte tynger ned er!

Idag har jag befunnit mig i Amerikas Förenta Stater i exakt tre månader. Detta betyder i sin tur att jag tagit mig igenom en fjärdedel av mitt år. Milstolpe! Andra au pairer sa till mig att de tre första månaderna är de svåraste och de långsammaste. Sen blir det lättare och allt börjar gå superfort. Om det stämmer återstår att se, men det känns ju hoppfullt :)

Veckorna här rullar på fyllda med stress och kaos. Så mycket aktiviteter och läxor att hinna med. Men idag var en lite lugnare dag. Barnen hade halvdag och slutade klockan 12 och vi hade tid att leka, göra läxor och alla aktiviteter utan att rusa hela tiden. Jag lyckades också slappna av lite grand och inte stressa sönder. Nu (21.00) sover dom små glinen sedan 40 minuter tillbaka och föräldrarna borde vara hemma vilken minut som helst. 

I helgen händer något riktigt fantastiskt. Elin kommer hit! Bästaste Elin kommer och hälsar på mig!!! Jag ska få visa henne allt jag kan om Boston och Swampscott/Marblehead/Salem (här runt där jag bor)! Någon som känt mig länge kommer hit och det går inte beskriva hur skönt det ska bli att bara få krama henne! En bit av mitt "riktiga" liv kommer hit, det enda jag oroar mig över är hur jag kommer känna när hon ska åka hem till Sverige och jag måste stanna.. Men det orkar jag inte tänka på än!

Som sagt så rullar livet på i full stress. Om jag inte fått en hjärtattack innan nästa sommar så kommer jag definitivt behöva ett till år innan jag börjar plugga bara för att återhämta mig från detta... Det är nog svårt att förstå hur intensiva dagarna här kan vara när man inte är här, men bara ta mitt ord för det. Jag är så tacksam att jag slipper leva med det här schemat i mer än ett år och att jag normalt sett bor i ett land där man är garanterad flera veckors semester och gratis skolgång.

Nu ska jag njuta något nyutkommet tv-serie-avsnitt innan jag somnar! Imorgon blir det nya tag. Måste försöka stålsätta mina nerver, ta djupa andetag och försöka slappna av mitt allt kaos och njuta av de små ögonblicken.