3 månader!!!!
Kategori: Allmänt
Idag har jag befunnit mig i Amerikas Förenta Stater i exakt tre månader. Detta betyder i sin tur att jag tagit mig igenom en fjärdedel av mitt år. Milstolpe! Andra au pairer sa till mig att de tre första månaderna är de svåraste och de långsammaste. Sen blir det lättare och allt börjar gå superfort. Om det stämmer återstår att se, men det känns ju hoppfullt :)
Veckorna här rullar på fyllda med stress och kaos. Så mycket aktiviteter och läxor att hinna med. Men idag var en lite lugnare dag. Barnen hade halvdag och slutade klockan 12 och vi hade tid att leka, göra läxor och alla aktiviteter utan att rusa hela tiden. Jag lyckades också slappna av lite grand och inte stressa sönder. Nu (21.00) sover dom små glinen sedan 40 minuter tillbaka och föräldrarna borde vara hemma vilken minut som helst.
I helgen händer något riktigt fantastiskt. Elin kommer hit! Bästaste Elin kommer och hälsar på mig!!! Jag ska få visa henne allt jag kan om Boston och Swampscott/Marblehead/Salem (här runt där jag bor)! Någon som känt mig länge kommer hit och det går inte beskriva hur skönt det ska bli att bara få krama henne! En bit av mitt "riktiga" liv kommer hit, det enda jag oroar mig över är hur jag kommer känna när hon ska åka hem till Sverige och jag måste stanna.. Men det orkar jag inte tänka på än!
Som sagt så rullar livet på i full stress. Om jag inte fått en hjärtattack innan nästa sommar så kommer jag definitivt behöva ett till år innan jag börjar plugga bara för att återhämta mig från detta... Det är nog svårt att förstå hur intensiva dagarna här kan vara när man inte är här, men bara ta mitt ord för det. Jag är så tacksam att jag slipper leva med det här schemat i mer än ett år och att jag normalt sett bor i ett land där man är garanterad flera veckors semester och gratis skolgång.
Veckorna här rullar på fyllda med stress och kaos. Så mycket aktiviteter och läxor att hinna med. Men idag var en lite lugnare dag. Barnen hade halvdag och slutade klockan 12 och vi hade tid att leka, göra läxor och alla aktiviteter utan att rusa hela tiden. Jag lyckades också slappna av lite grand och inte stressa sönder. Nu (21.00) sover dom små glinen sedan 40 minuter tillbaka och föräldrarna borde vara hemma vilken minut som helst.
I helgen händer något riktigt fantastiskt. Elin kommer hit! Bästaste Elin kommer och hälsar på mig!!! Jag ska få visa henne allt jag kan om Boston och Swampscott/Marblehead/Salem (här runt där jag bor)! Någon som känt mig länge kommer hit och det går inte beskriva hur skönt det ska bli att bara få krama henne! En bit av mitt "riktiga" liv kommer hit, det enda jag oroar mig över är hur jag kommer känna när hon ska åka hem till Sverige och jag måste stanna.. Men det orkar jag inte tänka på än!
Som sagt så rullar livet på i full stress. Om jag inte fått en hjärtattack innan nästa sommar så kommer jag definitivt behöva ett till år innan jag börjar plugga bara för att återhämta mig från detta... Det är nog svårt att förstå hur intensiva dagarna här kan vara när man inte är här, men bara ta mitt ord för det. Jag är så tacksam att jag slipper leva med det här schemat i mer än ett år och att jag normalt sett bor i ett land där man är garanterad flera veckors semester och gratis skolgång.
Nu ska jag njuta något nyutkommet tv-serie-avsnitt innan jag somnar! Imorgon blir det nya tag. Måste försöka stålsätta mina nerver, ta djupa andetag och försöka slappna av mitt allt kaos och njuta av de små ögonblicken.
