Låt oss börja med en ursäkt och avsluta med ett tack
Kategori: Allmänt
Ja, låt oss börja med en ursäkt. Jag är helt enkelt inte särskilt bra på det här med att uppdatera den här bloggen. Jag ska försöka jobba på detta och jag hoppas kunna bjuda på ett lite saftigare inlägg idag.
Först vill jag bara passa på att gratta världens bästa Clara på 19årsdagen! Du, min trogne vapendragare och vän är så saknad och jag önskar dig världens bästa dag! (som jag hade velat dela med dig!) Tack för att du stöttar mig genom allt och jag är så tacksam att du for in i mitt liv! All kärlek!
Dåså, var ska jag börja... Uppdateringen om livet här lyder ungefär som sist. Det går bättre och bättre för varje dag, även om det fortfarande är tufft. Jag är fortfarande osäker på saker och ting hela tiden, vilket gör dagarna tuffare, men jag vet att jag kommer komma in i alla rutiner mer och mer. Och även om jag har många tuffa ögonblick så börar jag också komma på mig själv i flera härliga sådana. Ögonblick i bilen då jag dragit upp volymen på radion, alla är nöjda och lugna, Callum sjunger falskt i baksätet och jag kör som att det var det ända jag någonsin gjort och sneglar på mina tre små busungar i backspegeln och ler. Eller när Amelia ropar "Wait Johanna! Can I get a hug first?". Eller när Callum och jag har ensamtid, han dricker smoothie, jag kaffe och läser böcker medans vi väntar på Aidan under simträningen. Små ögonblick då jag stannar upp och ler och tänker "Detta är inte sååå illa ;)" Jag planerar numera roliga saker i huvudet som jag tänker att jag ska göra med barnen. En mysig känsla :)
Och så för övrigt, en uppdatering om hur min helg såg ut kanske någon skulle uppskatta. I fredags träffade jag Lena igen för ännu en bio. Ni som kollade Facebook vet att vi såg "Grown up's 2", inte riktigt min humor, men vi skrattade och det roligaste var att den faktiskt spelats in precis här där jag bor. Till och med tågstationen jag åker till då jag ska in till Boston var med. Lite småhäftigt ;) Och på tal om tågstationen, på lördagen åkte jag återigen in till Boston med tåget. Denna gången träffade jag Louise där. Louise är från Lund och är au pair på andra sidan Boston. Vi hade en trevlig dag då vi vandrade runt i Boston, kollade affärer (bland annat Victoria Secret.. köpte dock bara en parfym;), och så käkade vi lunch på the Cheese Cake Factory. En trevlig dag som inte slutade där för när jag kom hem med tåget hämtades jag upp av några andra au pairer och så åkte vi alla till Lenas hus och käkade middag. Vi hade supertrevligt! Tre tyska au pairer, två svenska och en sydafrikansk. Vi pratade kulturskillnader, värdbarn, au pairande och allt möjligt. Och vi skrattade! Vi bestämde också att vi skulle ses på söndagen och då åkte vi till stranden och solade och badade innan vi tog en glass på Terry's. Så allt som allt en ganska trevlig helg!
Ni kanske tycker att det låter som att jag har det ganska soft här och det har jag det nog på flera sätt, men det är heller ingen barnlek. Jag har dock under dessa dryga tre veckor definitivt insett vilken fantastisk familj jag har. Inte bara mamma, pappa, Jakob och Josefin, även om ni är underbara och jag nog aldrig varit så tacksam att tillhöra er familj som nu, men även ni andra. Mormor, farmor, farfar, Kinna, Bernt, Greta, Jonas, Linda, Rikard, Sofia, Don och alla kusiner med flera. Ni är fantastiska! Jag har nog aldrig förstått hur ovanligt det är att en släkt är såhär nära och jag är så tacksam för att jag har alla er! För att jag fick spendera mina sommrar i Norrlida och i Beth, men underbara mor- och farföräldrar och alltid hade mostrar och fastrar att prata med då mamma inte förstod. Och inte bara har jag en fantastisk familj, utan också en fantastisk församling med människor som alltid stöttat mig och brytt sig, samt fantastiskt fina vänner och familjevänner. Det är först när man åker iväg såhär som man på riktigt fattar vad man har, även om mycket av de här tankarna sjönk även in under studenten och när vi alla skulle säga hejdå. Jag saknar er alla varje dag och när jag tänker på hur välsignad jag är med en sådan familj och vänskapskrets börjar jag gråta, inklusive nu.. Ni gör det både svårare och lättare att vara här. Svårare för att jag saknar er och vet vad jag går miste om just nu, men lättare eftersom jag vet att ni finns där och stöttar och finns kvar när jag kommer hem.
Nu blev det här otroligt känslosamt, åtminstonne skulle ni tycka det om ni såg krokodiltårarna som fälldes under den senaste paragrafen. Puuh! Jag är verkligen lyckligt lottad..
Imorgon hoppas jag att inte barnens dagsläger är inställt igen. Idag regnade det nämligen så lekparkslägret de skulle vara på mellan 9 och 12, ställdes in. Detta innebar en otrolig lång dag för mig, då mamman i familjen var bortrest och jag jobbade ända från tidigt morgon till läggdags. Men nu är det kväller och jag ska njuta av något tv avsnitt innan jag somnar. Det viktigaste med detta inlägget var i alla fall att låta er veta att det går framåt här borta och att jag planerar roliga saker att se fram emot, både med barnen och på fritiden, och att jag är så tacksam för att ni där hemma finns! Och ni som stöttat mig extra mycket på telefon eller chatt de senaste veckorna, ni vet vilka ni är, jag skulle aldrig klarat mig ens såhär långt utan er!
Tack!
Först vill jag bara passa på att gratta världens bästa Clara på 19årsdagen! Du, min trogne vapendragare och vän är så saknad och jag önskar dig världens bästa dag! (som jag hade velat dela med dig!) Tack för att du stöttar mig genom allt och jag är så tacksam att du for in i mitt liv! All kärlek!
Dåså, var ska jag börja... Uppdateringen om livet här lyder ungefär som sist. Det går bättre och bättre för varje dag, även om det fortfarande är tufft. Jag är fortfarande osäker på saker och ting hela tiden, vilket gör dagarna tuffare, men jag vet att jag kommer komma in i alla rutiner mer och mer. Och även om jag har många tuffa ögonblick så börar jag också komma på mig själv i flera härliga sådana. Ögonblick i bilen då jag dragit upp volymen på radion, alla är nöjda och lugna, Callum sjunger falskt i baksätet och jag kör som att det var det ända jag någonsin gjort och sneglar på mina tre små busungar i backspegeln och ler. Eller när Amelia ropar "Wait Johanna! Can I get a hug first?". Eller när Callum och jag har ensamtid, han dricker smoothie, jag kaffe och läser böcker medans vi väntar på Aidan under simträningen. Små ögonblick då jag stannar upp och ler och tänker "Detta är inte sååå illa ;)" Jag planerar numera roliga saker i huvudet som jag tänker att jag ska göra med barnen. En mysig känsla :)
Och så för övrigt, en uppdatering om hur min helg såg ut kanske någon skulle uppskatta. I fredags träffade jag Lena igen för ännu en bio. Ni som kollade Facebook vet att vi såg "Grown up's 2", inte riktigt min humor, men vi skrattade och det roligaste var att den faktiskt spelats in precis här där jag bor. Till och med tågstationen jag åker till då jag ska in till Boston var med. Lite småhäftigt ;) Och på tal om tågstationen, på lördagen åkte jag återigen in till Boston med tåget. Denna gången träffade jag Louise där. Louise är från Lund och är au pair på andra sidan Boston. Vi hade en trevlig dag då vi vandrade runt i Boston, kollade affärer (bland annat Victoria Secret.. köpte dock bara en parfym;), och så käkade vi lunch på the Cheese Cake Factory. En trevlig dag som inte slutade där för när jag kom hem med tåget hämtades jag upp av några andra au pairer och så åkte vi alla till Lenas hus och käkade middag. Vi hade supertrevligt! Tre tyska au pairer, två svenska och en sydafrikansk. Vi pratade kulturskillnader, värdbarn, au pairande och allt möjligt. Och vi skrattade! Vi bestämde också att vi skulle ses på söndagen och då åkte vi till stranden och solade och badade innan vi tog en glass på Terry's. Så allt som allt en ganska trevlig helg!
Ni kanske tycker att det låter som att jag har det ganska soft här och det har jag det nog på flera sätt, men det är heller ingen barnlek. Jag har dock under dessa dryga tre veckor definitivt insett vilken fantastisk familj jag har. Inte bara mamma, pappa, Jakob och Josefin, även om ni är underbara och jag nog aldrig varit så tacksam att tillhöra er familj som nu, men även ni andra. Mormor, farmor, farfar, Kinna, Bernt, Greta, Jonas, Linda, Rikard, Sofia, Don och alla kusiner med flera. Ni är fantastiska! Jag har nog aldrig förstått hur ovanligt det är att en släkt är såhär nära och jag är så tacksam för att jag har alla er! För att jag fick spendera mina sommrar i Norrlida och i Beth, men underbara mor- och farföräldrar och alltid hade mostrar och fastrar att prata med då mamma inte förstod. Och inte bara har jag en fantastisk familj, utan också en fantastisk församling med människor som alltid stöttat mig och brytt sig, samt fantastiskt fina vänner och familjevänner. Det är först när man åker iväg såhär som man på riktigt fattar vad man har, även om mycket av de här tankarna sjönk även in under studenten och när vi alla skulle säga hejdå. Jag saknar er alla varje dag och när jag tänker på hur välsignad jag är med en sådan familj och vänskapskrets börjar jag gråta, inklusive nu.. Ni gör det både svårare och lättare att vara här. Svårare för att jag saknar er och vet vad jag går miste om just nu, men lättare eftersom jag vet att ni finns där och stöttar och finns kvar när jag kommer hem.
Nu blev det här otroligt känslosamt, åtminstonne skulle ni tycka det om ni såg krokodiltårarna som fälldes under den senaste paragrafen. Puuh! Jag är verkligen lyckligt lottad..
Imorgon hoppas jag att inte barnens dagsläger är inställt igen. Idag regnade det nämligen så lekparkslägret de skulle vara på mellan 9 och 12, ställdes in. Detta innebar en otrolig lång dag för mig, då mamman i familjen var bortrest och jag jobbade ända från tidigt morgon till läggdags. Men nu är det kväller och jag ska njuta av något tv avsnitt innan jag somnar. Det viktigaste med detta inlägget var i alla fall att låta er veta att det går framåt här borta och att jag planerar roliga saker att se fram emot, både med barnen och på fritiden, och att jag är så tacksam för att ni där hemma finns! Och ni som stöttat mig extra mycket på telefon eller chatt de senaste veckorna, ni vet vilka ni är, jag skulle aldrig klarat mig ens såhär långt utan er!
Tack!