wakingupinboston.blogg.se

Två tuffa första dagar på denna veckan. Det är inget lätt jobb jag har... Mitt yngsta barn har fått så många raseriutbrott för ingenting, igår och idag, att jag är helt slut. Han blir så arg att han inte går och kontakta. Han skriker så högt han kan på mig. Och han slåss. Idag slog han mig så hårt på armen att tårarna steg i ögonen på mig. Hade varit ett jättestressigt och hemskt slut på eftermiddagen och den attacken och slaget var bara droppen. Tårarna rann över.

Jag har aldrig hanterat ett barn som blir argt på det här sättet. Han bara skriker, kallar mig för idiot och antingen slår/sparkar han mig eller så springer han och gömmer sig. Jag har blivit bättre och bättre på att förebygga dessa utbrott, men ibland är det bara helt oförutsägbara och mina öron och jag får en chock av plötsliga kommentarer som skriks så högt han bara kan, mitt ur ingenstans. Puuh.. Nästa stund kan han vara supersöt. Men ofta är han är som en tickande bomb... Inte bara mot mig. Nej, han slår sina föräldrar ännu mer och jag hör honom skrika "Shut up!" åt sin mamma när hon försöker resonera med honom.

Och sen har jag två andra barn att ta hand om, som inte är särskilt enkla de heller. Och så allt vi ska hinna göra. Hoppas innerligt på en bättre dag imorgon! Ibland kan de ju faktiskt vara väldigt fina :)

 

Dagen avslutades iaf med att Eileen hämtade upp mig för en kaffe på Starbucks, efter jobbet vid 8.20, och vi umgicks och pratade i lite mer än en timme. Ett välbehövt avbrott och välbehövt kaffe.

 

Hur som helst, imorgon är en ny dag! Önskar bara att jag hade någon att krama...