wakingupinboston.blogg.se

1 står det på nedräkningsapp idag. 1. Det betyder att det är 1 dag tills jag lämnar min värdfamilj här i Boston. Om drygt 24 timmar sitter jag på ett plan till Florida och och drygt 28 timmar träffar jag min familj för första gången på ett helt år. Det är ofattbart. Jag skriver orden men de sjunker liksom ändå inte in. 24 timmar...

 

Jag hade min sista arbetsdag med barnen igår. Kunde inte riktigt ta in det heller. Veckan har varit mysig och lång och innehållt mycket strand och bad eftersom barnen har sommarlov.

 

Igår sa jag hejdå till min närmsta vänner här. Det blev mycket tårar och kramar. Otroligt svårt att packa ihop hela livet här och säga hejdå till alla. Jag kommer sakna så mycket!

Jag kommer sakna:

- mina barn

- mina vänner

- Boston och mitt kustliv här i dessa fina trakter

- bagels

- Tone och Sven, Kristina, Kaia och Johan (Min fina extrafamilj)

- Target, Marshalls, American Eagle, med flera affärer

- billiga biobesök

- Panera Bread, Cheesecake Factory med flera resturanger
- mammorna till barnens kompisar som man träffade på skolan

- att bo i USA

 

Med mera, med mera... och säkert ändå mer som jag kommer komma på först när jag är hemma igen.

 

Imorgon börjar min resemånad. Jag har som sagt inte riktigt fattat att det är imorgon, men under den kommande månaden kommer jag se många platser och göra mycket roligt tillsammans med min familj. Vi börjar i Fort Lauderdale, Florida och slutar här i Boston, Massachusetts. 

Om exakt en månad är jag hemma i Sverige. Tänk! Mitt år som au pair i USA är över... Känns både bra och riktigt sorgligt...

 

Idag är det 24 dagar kvar tills jag är klar och åker iväg på resemånad med efterlängtade familj. Det får mig att tänka på chokladkalendern jag alltid haft om jularna och på hur fort det brukar gå från och med det att man öpnat lucka 1 tills dess att man öppnar lucka 24. Idag är det som att jag öppnar lucka nr 1 och det känns riktigt bra.

Snabba fakta om mitt liv:

*Min 5åring spydde hela natten igår och har inte mått så bra idag

*Min 9åring börjar befara att jag snart ska hem och berätade att hon tyckte att jag ska stanna tills hon är 86

*Min 7åring håller på med ett projekt om Gorillor som sista skolprojekt i ettan

*Mina fina farföräldrar ringde mig oväntat på Skype idag. Så mysigt!
*Var inne i Boston förra helgen och njöt av strålande väder och mysig middag med min vän Emelie

*Jag kommer sakna min fina norsk-svenska extrafamilj så! I lördags var jag hemma hos dem på grillmiddag

*Nästa vecka åker min hostmamma till New York mån-fre... Vet inte riktigt hur jag ska överleva
*Idag tog finaste vännen Natalia studenten och jag skulle gett så mycket för att bara få vara där och krama om henne och dela hennes stora dag!

*På tisdag fyller världens bästa bror 18! Så, se till att gratta honom. Jag får fira honom när han kommer hit!
*Om 52 dagar sitter jag på ett plan till Sverige

 

Hej vänner!

I skrivande stund sitter jag på Ocean House Surf Shop & Café. En liten pärla jag upptäckt här. Framför mig, utanför fönstret rullar vågorna in och den amerikanska flaggan fladdrar i vinden. Långt bort, på andra sidan sundet, tornar konturerna av ett dimmigt Boston upp sig, men denna fantastiska vy blockeras för närvarande av en parkerad GMC truck.

Jag har inte så mycket tid kvar i det här landet, så det gäller att njuta av allt det goda man kommer sakna nu, innan det är borta. Har börjat få sådana här ”tänk om det här är sista gången”-känslor nu. Tänk om det är sista gången jag kör just här, tänk om det är sista gången jag handlar här, tänk om det är sista gången jag äter det här osv. Sorgligt, men det känns ändå bra att hemfärden närmar sig. Andra känslor man har låter ju mer som ”tack gode Gud att jag snart aldrig behöver göra om det här”.

Veckan har rullat på ganska så fint. Idag har vi visning på huset för vad som känns som hundrafjärde gången och jag måste där med hålla mig borta. Det är en familj som redan lagt ett bud som kommer och kollar och ska bestämma sig för om dom ska ha huset eller ej. De skulle komma redan klockan åtta, så klockan sju var jag och barnen ute ur huset och åkte till Panera Bread för frukost. Det blev bagels och te, smoothies och apelsinjuice. Vi hade det ganska så mysigt!

(By the way, nu flyttade sig GMC’n och jag kan betrakta mitt Boston genom dimman.)

Ikväll tror jag att jag jobbar, då mina värdföräldrar bestämt sig för att gå ut på dejt, men Susan sa att det skulle försöka vara hemma tidigt. Imorgon ska jag till Beverly (kommun ca 25 min härifrån) och hälsa på vänner där. Ska sova över hos härliga Caroline från Göteborg och få en liten mini-getaway. Känns extra bra eftersom det är Memorial Day på måndag och barnen inte har någon skola, vilket jag antar kommer betyda heldagsjobb för mig…

Försöker på distans planera de ynka, få sommarveckor jag har kvar när jag kommer hem till Sverige igen och höstens kommande jobb. Inte helt lätt. Nu när jag varit borta ett helt år och redan missat allt en gång, klämmer jag ju gärna in alltihop som går, fast tyvärr känner ju inte alla vänner likadant, men förhoppningsvis så löser det sig på ett bra sätt.

Jaja, detta var en liten incheckning från mig. Hoppas allt är bra med dig som läser! Snart ses vi!

Kanada och Niagarafallen var fantastiskt! Jag vet inte riktigt om det räknas att säga att jag varit i Kanada dock... eftersom turistorten vi bodde ordagrant låg på andra sidan bron som länkar USA och Kanade över Niagara floden. Men ändå så var jag ju faktiskt i Kanada; jag fick en stämpel i passet och vi hade så roligt! Vi turistade, promenerade bakom fallen, gick på en häftig 4D bio där vi blev blöta och som fick oss att känna som att vi liksom typ gled med vattnet ned i fallet, vi gick på fjärilshus, träffade nya kompisar, åt god middag och testade utelivet. En väldigt bra helg blev det!

Idag är det måndag. Att vakna upp med den tanken = ush! Men igår hade jag exakt 7 veckor kvar tills jag flyger ned till Florida och träffar min familj för att resa runt på östkusten med dem och sedan slutligen komma hem. Florida = 48 dagar från och med idag! Yippie! Jag är så redo för att komma hem och vara klar som au pair. Idag fick jag till och med min hemresa från företaget och nu känns det ännu bättre då dagen och flyget är satta och klara.

 

För väldigt länge sedan (när jag var en mycket bättre bloggerska) då jag varit här i endast 7 veckor skrev jag såhär på denna blogg:

"Ibland svider det till ordentligt i hjärtat av saknad och hemlängtan. Jag vill vara här och jag vill göra det här, men vem kunde ana att det skulle vara så svårt att lämna alla som tycker om en, på andra sidan jorden, och skapa ett nytt liv, i en ny stad, i ett nytt land och i en främmande familjs hus? Inte jag."

Nu när jag läste det så suckade jag för mig själv. Det har varit svårt, jättesvårt och det svider fortfarande titt som tätt. Det blev inte det där året som jag tänkte mig och hoppats på. Jag fick inte en fantastisk värdfamilj som välkomnade mig in i sin familj och som ville spendera tid med och lära känna mig, jag fick inte en andra familj som jag kommer sakna och vilja hälsa på och det var tuffare än jag någonsin anat att bo hos den man jobbar åt och aldrig riktigt känna sig ledig och att ibland behandlas som en vuxen mamma som tar barnen till tandläkaren och ibland som ett barn som ska vara hemma innan 22... Det var på många sätt ett svårt år. MEN! Jag klarade det! Sen jag skrev det där har det gått 38 veckor! Nu är det mindre än 7 kvar i detta huset och jag klarade det! Jag har kämpat, vuxit och haft en hel del roligt emellanåt. Jag har haft fantastiska ungar som jag kommer sakna massor och som redan börjar oroa sig för att jag snart ska åka. Amelia gillar inte när jag pratar om det. Och jag har träffat så mycket vänner från hela världen och det finns så mycket minnen och upplevelser.

Så, nu när jag snart är klar:
Önskar jag ibland att jag hade fått en mysigare värdfamilj? Ja.
Har det varit supersvårt? Ja.
Är jag ändå glad att jag åkte? Ja.
Kommer jag hem med många bra minnen? Ja.
Är jag redo att komma hem? Ja.

Hej vänner! På efterfrågan/order av Clara Carlberg, i landet Down Under, skriver jag här och nu ett inlägg. Så Clara detta dedikeras dig.

I skrivande stund befinner jag mig på Swampscott Public Library (61 Burrill St, Swampscott, MA, för mamma och andra som brukar Google Maps ;) Det är ett trevligt biblotek dit jag varje måndag tar barnen för läxor och läxhjälp. Nu är jag dock här av andra anledningar. Det är nämligen så att det är massa mäklare hemma hos oss just nu och jag var tvungen att hålla mig borta. Nu tänker ni: "Va? Mäklare? Ska de flytta?". Då kan jag berätta att jag reagerade precis likadant. Jag fick höra först i fredags att vi skulle ha öppet hus denna vecka och det är fortfarande väldigt oklart huruvida vi ska flytta eller inte. Allt jag vet är att vi kanske flyttar i maj, men att det är ganska otroligt och i så fall skulle vi flytta 15 minuter bort till nästa ort, Marblehead. Jag vet inte riktigt vad mina värdföräldrar sysslar med för tillfället, men vi får väl se vad som blir av det. Detta är i alla fall anledningen till att jag inte sitter hemma och anledningen till att jag sitter på bibloteket är att det ligger jämte postkontoret som jag nyss besökte och då fick jag tanken att detta var en bra plats att skirva på. Och tänk så rätt man kan få! ;)

För ett par helger sen var jag i Vermont med min värdfamilj. Vi åkte på fredagseftermiddagen (alla<3dag), direkt från att vi hämtade barnen i skolan, och åkte hem tisdag förmiddag. Under tre dagar åkte vi skidor vid Okemo Mountain Resort. FInt ställe med mycket snö och fina långa backar. Dag 1 var det opistat och mängder med snö, vilket jag tyckte var jobbigt åkmässigt. Man fastnar ju liksom i drivorna! Andra tyckte det var fantastiskt med så mycket lössnö. Dag 2 hade mycket av drivsnön blåst bort och backarna var delvis pistade. Najs åkväder tyckte jag! Dag 3 var allt pistat, vilket var härligt och solen var framme och sken, men tyvärr resulterade det i lite is.. Så, dag 2 vinner nog bästa skiddagen! I övrigt hade jag även roligt i skidbacken, jag åkte mycket med barnen och när föräldrarna gick in och värmde sig med ett eller två barn, tog jag de övriga och åkte mer. (Vadå kallt? Bara vicka på tårna och sjunga en munter sång :P eller hur pappa?) Vi åt även goda luncher i olika värmestugor/resturanger och Amelia tog med mig och visade mig specialliten i skidbacken här: Chocolate Waffles. Gudomligt gott! På kvällarna tittade vi på OS, men här i staterna är de ju inge bra på längdskidor så de vill de ju inte visa, varför skulle någon vilja se på det liksom? Istället visar de isdans och bobsledding (vad sjutton är det? hade ingen aning om att plåtbilsrejs i rutchkana var en olympisk sport! hur som helst..) De visade iaf Sveriges hockeymatcher (om än på kassa tider) så de har jag följt helhjärtat. Och visst var det synd att det inte blev guld, men let's face it, det var Kanada, det är okej att förlora mot Kanada! Och OS-silver är verkligen inte fy skam! Nej, jag är stolt! (om jag har rätt att vara det) Åter till skidresan, vi hade en trevlig helg i det mysiga skidhuset tillsammans med derar vänner från Conneticut, en familj på fyra. Jag måste säga att det var första gången jag känt mig som en del av familjen, synd att det inte kunde hålla i sig när vi kom hem bara. Kvällarna då vi tittade på TV i Vermont var första gången någonsin som jag tittat på TV med hela familjen, det säger väl något...

 

På fredag är det Amelias födelsedag. Hon fyller 9! Av mig ska hon få en liten hemmagjord check där det står att den är giltig för en bio tillsammans med mig, vilken hon vill, och en frozen yogurt, allt "on me" of course ;) Jag tror hon kommer uppskatta det. Aidans 7 årsdag närmar sig också snart och hans känns knepigare att komma på något till... Det får jag fortsätta klura på.

På fredag har jag även konsert. Ni kanske minns att jag sist skrev att jag skulle börja sjunga i en collage-kör? Det har jag i alla fall också börjat med. Det är Endicott College's kör. Det är roligt att sjunga med dem och jag gillar det. Det är dock ganska svårt och komplicerat ibland och det märks att min körerfarenhet är lite rostig... Hur som helst, så har vi konsert på fredag efter bara några få övningar. Det är en välgörenhetskonsert i en kyrka och jag är lite nervös.. Men det ska nog gå bra!

Mer nyheter är att jag har nu planerat mitt Spring Break (då värdfamiljen kommer vara i Florida). Mormor och hennes lillasyster kommer hit och hälsar på mig! :D Och nu börjar arbetet med att planera hur vi ska spendera våra dagar tillsammans här på bästa sätt! Känns superkul! På tal om lov så är jag förövrigt så glad att barnen inte har några mer. (förutom de då de ändå är borta) Förra veckan var det nämligen februarilov och efter att vi kom hem från fjällen jobbade jag 10 timmar varje dag utan paus med barnen och var tvungen att hålla de borta från huset. Exhausting! Så trött på lov och snow days och half days! Kan inte minnas sist de gick i skolan en hel vecka, utan snow day, Presidents Day eller något annat löjligt. Tror det måste varit innan jul... Denna veckan går det half day både tisdag och torsdag pga föräldramöten. Vi fick minsann inte gå tidigare för föräldramöten! Vi fick gå tidigt på morgonen eller efter skoltid. Hur som helst, nu har barnen haft så många snow days att de kommer få gå i skolan fram tills att jag åker i sommar. Skönt för mig, synd om dem.

Funderar på om det finns något mer jag kan berätta... Kanske inte just nu. En sak vill jag skriva dock, en supertöntig grej. Några fantastiska själar har skickat brev till mig och jag måste bara säga att det är typ det bästa jag vet. Att få brev alltså. Det lyser verkligen upp vardagen. Så om ni vill skicka mig ett kort/brev så kan ni få adressen av mig personligen eller min mamma om ni vill vara mer diskreta. Annars får ni jättegärna skicka iväg mig ett mejl eller ett Facebook-meddelande och bara uppdatera mig på vad som händer i era liv. Jag ska försöka bli ännu bättre på att skriva jag med. Men skickar ni ett brev, så glöm inte returaddressen, så jag kan skriva tillbaka!

Sist men inte minst vill jag berätta att jag fann en fantastiskt vacker bibel här på bibloteket och tänkte dela ett av mina favvobibelord som jag letade upp i den: 
"I have inscribed your name on the palms of my hands and your walls are always before my eyes."
Översättning så som jag kommer ihåg det på svenska: "För ditt namn är skrivet i mina händer och jag tänker ständigt på dina murar."

Ska försöka att inte göra lika långa uppehåll framöver. Tack Clara för att du uppmuntrar mig att skriva! 

Vi hörs!

Hej vänner, bekanta, familj och möjliga andra!

Hoppas allt är fint med er! Här i Massachusetts är det kallt och snöigt igen och jag har just avnjutigt, och avnjuter i ett par timmar till, en långhelg med huset för mig själv, eftersom familjen varit och åkt skidor.

Idag är det Martin Luther King Day och barnen är lediga, men imorgon tar veckan vid som vanligt. I helgen har jag tagit det lugnt, tränat och umgåtts med vänner. I lördags hängde vi med och såg Lena W's hockeymatch och igår såg jag på Amerikansk fotboll hos Tone och Sven och åt middag på The Cheesecake Factory med Lena R och Laura.

Förövrigt så rullar livet på. Barnen har mycket projekt och läxor, så vi jobbar hårt med det och ser på roliga Disney-filmer när vi har en hel kväll tillsammans. Så är livet här. Helt okej, men jag och flera vänner börjar känna oss lite klara här, såhär efter nästan 7 månader. Vi är taggade på att fortsätta våra liv hemma, träffa våra vänner, familj och inte vara inneboende hushållerskor/nannies "on call", med nästan ingen semester längre... Nu är det åtmistonne bara 161 dagar tills jag träffar min familj igen och är klar som au pair och sedan några veckor senare är jag hemma i Svea rike igen. Tagga!

Saker att se fram emot tills dess är att jag ska börja sjunga med en kör nästa måndag, åka skidor i Vermont i Februari, jag har ett spring break att planera och en One Republic + The Script-konsert att gå på, pluss lite annat.

Ta hand om er!

/J

Konstigt smakade te framför mig och Imagine Dragons i öronen, blandat med bakgrundsurret från alla andra på Panera Bread. Det är jag just nu. Ute är det -12 °C och hemma finns inget internet.

Kvällen den 23e december flög jag till Portland. Framme på flygplatsen möttes jag upp av trötta Jonas och Oliver. (Jonas är min farbror och Oliver hans son och det var mitt i natten.) Sedan följde några fina semesterdagar hos dem. På julafton öppnade vi julstrumpor, gick på julgudstjänst och åt middag hos min faster Gretas föräldrar. På juldagen var vi där igen och öppnade presenter och till och med jag hade flera presenter. Min fina familj hemma i Sverige hade skickat med presenter via min faster Sofia när hon hälsat på ett par veckor tidigare. Resten av dagarna fylldes av umgänge med mina fantastiska kusiner, Tintin-maraton, Zoo, utflykt till kusten, besök hos Stina och Ed, kinesiska trädgårdar och utforskande av downtown Portland. En välbehövd semester och underbart att få umgås med lite familj. Kvällen den 29e flög jag hem igen.

Morgonen den 30e landade jag i Boston. Jag tog tunnelbanan ut till Wonderland där min värdmamma och barnen hämtade upp mig. Sedan började jag jobba igen. Pang på. Dagen efter (nyårafton) jobbade jag. Sedan mötte jag upp Laura och tyska Lena och vi åkte in till Boston ihop, där vi åt middag och promenerade runt. Tyvärr så frös mina vänner så mycket att de insisterade på att åka hem innan tolvslaget, närmare bestämt runt åtta trettio-tiden. Så det nya året invigdes huttrandes på piren i Swampscott med Boston-fyrverkerierna på andra sidan sundet. Det vart ändå helt okej :)

Nyårsdagen jobbade jag och barnen och jag åkte skridskor och spelade spel. Dagen efter var de meningen att de skulle börja skolan igen men natten till torsdagen blev det storm och vi fick typ 45 cm snö. Detta innebar att skolan blev inställd både torsdag och fredag (och vi förlorade vårt internet). De dagarna spenderade barnen istället tillsammans med mig med pulkaåkning och kortspelande, mm. På fredagskvällen gick jag på bio med Laura och Lena och såg American Hustle. Inte riktigt min typ av film visade det sig. På lördagen jobbade jag några timmar och på söndagen var jag ledig och drog in till Boston med svenska Victoria och såg på bio igen. Denna gång: The Secret Life of Walter Mitty, väldigt bra film! Sedan åt vi middag på Hard Rock Café innan vi drog hem igen.

Den här veckan har livet gått tillbaka till det normala, barnen är tillbaka i skolan och har sina vanliga aktiviteter. Vädret är… kallt. I måndags eller söndags blev det plusgrader och den mesta snön smälte. Sen blev det dock svinkallt igen. Så nu har vi drivor med snö här och var och mellan -14 °C och -10 °C om dagarna. Brrrr… (Vårt internet kom tillbaka lördag kväll men försvann igen natten till tisdagen.)

Sådär, det var väl det mesta. Förutom att jag fortfarande är grundligt förkyld, så rullar livet på. Även fast det är bittert kallt så har jag vårkänslor och affärerna pyntar redan för Alla-hjärtansdag så jag har en känsla av att detta kommer att gå riktigt fort. I’ll be home before you know it ;)

Ett försenat gott nytt år och en god fortsättning önskar jag er!
Kram

I köket bakas det julkakor av alla dess slag och här uppe sitter jag och äter sen frukost och skäms över att jag inte skrivit på så länge.

För länge, länge sen utlovade jag en uppdatering om Thanksgiving. Trots att vi nu är mitt uppe i julstök får ni en kortvariant. Jag gillade Thanksgiving. Det är en fin dag med ett fint budskap och fina traditioner. På morgonen gick jag och familjen på amererikanskt fotbolls derby mellan Marblehead och Swampscott, men vid halvlek gick vi hem för det var så otroligt kallt och Swampscott blev fullkomligt slaktade.. Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte till min värdmamma Susans brors hus. Där spelade vi alla en slags mini-amerikansk fotbolls-match. Det var kul, även om jag var otroligt dålig. Så småning om åt vi även den berömda Thanksgiving-middagen. Fantastiskt gott! Susans svägerskas syster är kock och hade lagat det mesta. Efter maten blev det paj. Barnens mormors berömda Pecan Nut pie (himmelsk), pumpkin pie och äppelpaj. Yum! Sedan följde större delen av kvällen i en D´Bone-turnering med barnen, kusinerna, moster Sandy, moster Tina med flera. Kortspel som är väldigt roligt! Allt som allt en bra dag :)

Förra helgen mötte jag upp en fantastisk tjej i New York. Sophie Jansson och jag lånade en lägenhet uppe på Upper East Side Manhattan och upptäckte New York för en helg. VI kom dit på fredagen efter drygt 3 timmars förseningar med buss, då tog vi oss till lägenheten, och nästan direkt upp på taket helt betagna av utsikten. Vet inte hur många gånger jag frågade: "Kan du förstå att detta är sant?" Där stog vi två vänner från Sockholm och Viktor Rydberg, som just mötts upp i New York av alla ställen och så stod vi på ett hustak med utsikt över hela staden! Det kändes iaf ganska ofattbart. Sedan drog vi ut och käkade thaimat innan vi kröp upp i sängen hemma och planerade resten av helgen.

 

Lördagen startades med frukost på en fantastisk diner i närheten. Viade DIner, rekomenderas! God mat och jättemysig personal. Sedan promenerade vi vidare till Central Park och promenerad genom parken, hela vägen ned till 5th Avenue och 57e (för er som inte har stenkoll på New York så är det ganska långt.. från 86e till 57e) och sen promenerade vi vidare längst med 5th avenue ned till Rockafellar Center, såg julgranen och alla skriskoåkare. Sedan fortsatte vi ned till Times Square, där stod vi i kö ett bra tag och fixade Broadway-biljetter till kvällen och shoppade lite grand. Sedan åkte vi till Soho och åt sen lunch och strosade och shoppade lite till. Så småningom rörde vi oss tillbaka mot Times Square och lokalen där vi skulle se Mamma Mia. Musikalen var fantastisk! Definitivt sevärd. Kvällen avslutades med middag på Olive Garden på Times Square. Fansy! ;)

Söndagen börjades också med frukost på Viande Diner, denna gången åt jag den bästa muffinsen jag ätit i mitt liv! Ät muffins där hörrni, om ni får chansen! Sedan tog vi tunnelbana ned till Battery Park och kollade in Frihetsgudinnan på avstånd. Sedan vart det promenerande i China Town och Little Ittaly innan det var dags att hämta väskorna i lägenheten och ta sig till bussen via typisk, gul New York-taxi. I den vevan gjordes dock helgens största miss.. Ingen lunch åts nämligen innan, det tänkte vi göra när vi hittat busstationen och slappnat av. Problemet var bara att den här busshållplatsen låg helt avlägset från allt annat och det enda som fanns i närheten var ett kebabstånd och en liten turistshop med godis inne på en stor motorcykelmässa. Så lunch och middag blev en chicken-kebab i korvbröd, lite chips och Oreos, samt en coca cola ;)

Hur som helst så vart New York väldigt lyckat! Här hemma har barnen precis fått jullov (i fredags), igår firade vi det på Orange Leaf med glass :) En sak jag glömde nämna om New York var att det snöade hela lördagen (mys!). När jag kom hem hade det snöat massvis här också! Nu håller det på och smälter bort, men vi hade mycket. I onsdags åkte jag och barnen pulka med en kompis till mig och hennes värdbarn. Kul! Men jag spräckte mina favvojeans när jag stuvade in mig i en pulka tillsammans med min sexåring... Aja, köpte nya i veckan ;)

Vad mera är värt att berätta... Jag har fått ny telefon! Den gamla saken jag fick ta över från Steffi gav tillslut upp totalt och Marpa fick uppgradera den. Priset var desamma att uppgradera till Iphone 4S just nu som till en "simple phone", så numera har jag Iphone igen och äntligen kan jag kan ta emot och skicka sms ordentligt. Pluss att jag numera har internet när jag inte är hemma eller på Starbucks också. Yay!

Jag har också bakat lussebullar med Lena i veckan! Och de blev bra! Barnen fick smaka i fredags. Pojkarna tyckte om dem, inte Amelia.. Men jag antar att saffran är lite speciellt om man inte ätit det förut. Ikväll ska vi fira lite minijul tillsammans här och äta middag och byta julklappar, eftersom jag åker till Oregon imorn kväll. Jag kan knappt fatta det nu när jag skrev "imorgon kväll". Jag är så taggad! Ska få träffa min farbror (det är ju nästan som att träffa pappa, eller iaf så nära det går utan att det är pappa) och min fantastiska faster och min underbara kusiner. Familj och jul och avslappning och kärlek! Och semester! Har inte haft semester mer en 3 dagar sedan i juni... Haha! Hade 2,5 veckor efter studenten och sen dess har jag jobbat på. Och avslutat en kurs på Salem State University. Betyget har inte kommit än dock..

Det är numera 190 dagar tills jag får träffa min familj igen (om 10 dagar är det 6 månader)! Snart är det andra halvlek. Det känns bra! Saknar er där hemma! Hoppas ni också kan få lite snö! Och varsågod farfar och alla andra som jag får höra ber om blogginlägg. Här fick ni ett gigantiskt!

Så från lilla mig till alla er EN RIKTIGT GOD JUL! Ta hand om varandra! Njut av familjen och vännerna! Strunta i de där sakerna som ni irriterar er på, det är inte värt det!

<3

Hej ni tappra läsare som fortfarande kollar in denna otroligt dåligt uppdaterade blogg!

Idag är det måndag (åtminnstonne i några timmar till) och jag har precis kommit hem från min kvällslektion. Nu är det bara två enstaka lektioner kvar av kursen och jag börjar känna mig riktigt stressad över "slutportföljen" som ska in om två ynka veckor... När jag kom hem ikväll tog det mig också ca 10 minuter att ta mig in i huset (ute var det flera minusgrader). Normalt sett brukar jag gå in via garaget och vara den som låser. Men idag var både köksdörren och garagdörren låsta och jag kunde för mitt liv inte låsa upp dem. Tillslut när jag var på väg att ge upp, lyckdes jag putta till dörren i rätt ögonblick och kom till sist in. Puuh!

Förövrigt kände jag mig som en surtant idag med barnen... Inte jättetrevlig.,. Känner mig dum nu, men jag antar att man inte alltid kan vara tålmodig och fantastisk. Måste dock finna ett sätt att fylla på det där tålamodet... Men det var bortsätt från det en ganska bra eftermiddag med dem.

 

I lördags var jag på the New England Aquarium med min extra-familj här, som består av Tone (norsk), Sven (svensk) och deras barn Christina, Kaia och Johan. Dom är fantastiskt snälla mot mig och jag är så glad att jag träffat dem! Vi hade jättekul! På kvällen jobbade jag. På söndagen hängde jag med Tone, Sven och Johan och shoppade och åt lunch innan jag gick på au pair-träff hos min LCC och sedan åt middag hos tyska Lena, med henne, hennes familj, Laura och svenska Lena. Mysig helg!

Det är riktgt kallt här btw. Nästan på gränsen till tvåsiffriga minusgrader och blåsigt med iskalla vindar. Burrr... Har beställt vinterskor på nätet som jag hoppas kommer imorgon och som jag verkligen hoppas passar!! Det börjar bli fånigt med låga converse.. speciellt när jag varit förkyld i veckor..

Det var en liten uppdatering. Hoppas på att göra en till efter Thanksgiving på torsdag och berätta om hur det var :)
Saknar er alla i Sverige och mitt älskade hemland!

Så i torsdags var det Halloween. Dagen började som vanligt med att göra i ordning barnen och denna gången minstingen i utklädningskläder. Han var pumpa. Sååå sött! När vi var klara hängde jag med föräldrarna till skolan och såg alla kindergardeners (inklusive Callum) gå parad med sina costumes. Super gulligt! Bilder kommer ;) Jag hängde kvar en stund på skolan och pratade med trevliga föräldrar. Amy och Justin och norska Tone och hennes svenska man.

Sen bar det av hem för en ca 3 timmars paus. Ett tv-avsnitt, bloggande, fixande, brunch och sedan tillbaka.
Hämta barnen, åka till Amelia's kompis Blaise fär en stor playdate fram till 2.45 typ. Sedan bar det av till the Y för Callum's sista Sports Mania class och lite sista glosförhör. Sedan hem och göra oss i ordning för kvällen. Två vampyrer blev det tillslut och en hippie. (Amelia ville vara hippie, precis som jag ;) Därefter kom flera vänner till familjen med barn över på pizza party, innan vi tillsammans gick ut och barnen gick Trick or Treat. Roligt!

Efter hemkomst var jag ledig och åkte iväg och mötte upp vänner hos Lena och så tog vi oss till Salem där vi mötte upp fler au pair vänner och gick ut på stan. Det var helt galet! Så otroligt mycket folk och alla utklädda i de mest galna utklädnarer. En del var bara rent häftiga och andra ganska obehagliga.. Men det var så häftigt att se! VI gick runt och tog bilder och upplev en riktig Halloween, innan vi begav oss hemåt.

Igår var en ganska bra dag det med. Eftermiddagen bestod av lite playdates, lek på lekplatser, inga aktiviteter och så hem för pizza-rester till middag och så valde jag film för kvällen, då jag satt barnvakt. Det blev Bernard och Bianca (The Rescuers), var evigheter sen jag såg den sist. Barnen tyckte iaf om mitt filmval och gick sedan med på att gå och lägga sig utan bråk. Efter att ha vikt lite tvätt och plockat undan de sista i köket var jag så trött att jag också gick och la mig. Klockan 22 en fredagkväll.. Men, men, jag fick en god natts sömn tills idag.

Idag... Än så länge är klockan bara 11, men jag hoppas verkligen jag kan skapa mig några planer för dagen snart. 

Ja juste! Igår var det 4 månader sedan jag kom till USA. 1/3 av tiden har där med passerat ;) Wow!

Hej så länge!

Hej alla!

Långt uppehåll här. Jag ber om ursäkt. Jag har fått höra att min blogg varit väldigt deppig och missuppfatta mig inte, jag förstår er! Detta fick mig dock att känna en slags press när jag försökte skriva för att jag inte ville att det skulle vara deppigt att läsa det, och det i kombination med för lite tid och energi har lett till en på tok för lång bloggtorka. Idag måste jag dock rycka upp mig. Något vill jag ju ha att komma ihåg vad som hände här med och några tappra själar ber fortfarande om blogginlägg, så här kommer ett. Jag ska försöka hålla deppandet på minimum. Enjoy!

Idag skiner solen, precis som det flesta dagar jag varit här faktiskt. Jag kan nog nästan räkna dagarna det regnat och solen aldrig synts till på mina fingrar. (utav mina 114 dagar) Så, soligt är det, havet är blått, träden är vackra, röda, gula och orangea och det samma med marken som är täckt av löv, ekollon faller överallt, folk klipper träd och blåser löv och dekorerar för det mycket snart uppkommande Halloween. Halloween var alltid en kul grej hemma; en dag där man klädde ut sig och käkade extra mycket godis och kanske gick på ett party. Snacka om kontraster till vad jag upplever nu. Sedan vi steg in i oktober månad har det varit Halloween. Inte nog med jag bor i Halloweens moderland, jag bor också i dess huvudstad. Den här regionen, i synnerhet grannkommunen Salem, är där Halloween kommer ifrån.

Salem exploderar i oktober månad. Från Salem kommer legenden om ”the Salem Witches” som mycket skönlitteratur och tv sedan experimenterat med. På sent 1600-tal hände förfärliga saker i Salem, Massachusetts. Vi har alla hört historien om Lucia och hur ”häxor” brändes på bål i Europa, här under 1690-tal pågick de kända ”Salem witch trials”. Det var förföljelse och rättegångar av människor misstänka för häxeri. Enligt Wikipedia hängdes 19 kvinnor, 1 man stenades och en handfull andra ”häxor” dog i fängelse. Hur som helst, så verkar det som att hela det här landet, eller åtminstone stora delar av östkusten dras hit i oktober. (Trafikkaos!) Salem har förvandlats till en spökstad, varje kväll kan du hitta folk utklädda på stan, det finns hur mycket skumma häxbutiker, sierskor och annat som helst och om kvällara så kan man gå guidade turer där man får levande ljus i handen och får berättat för sig om vad som hände för över 300 år sedan där de nu befinner sig. (Föresten ni som kollat på The Vampire Diaries har hört talas om ”the Salem with trials” utan att ni kanske ens vet det. Men the Bennett family härstammar från the Salem witches och släkten flyttade från Salem, Massachusetts, till Mystic Falls när rättegångarna och förföljelsen drog igång ;)

Anyway, det är inte bara i Salem hus utsmyckas till spökhus, även här händer grejer. Det hänger hängda gubbar i träd, häxor på dörrar, uppblåsta Frankensteins i trädgårdar, spindelnät med jättespindlar över buskar, pumpor i varje hörn, osv. Ska försöka ta några bilder och lägga upp. Det diskuteras också för fullt vad man ska klä ut sig till. Jag har varit i flera Halloween-butiker med endast Halloween-utstyrslar och kollat och här är det inte bara barn som klär ut sig. Nej, nej. Även vuxna får ge uttryck för barnet inom dem och klä ut sig. Ska bli spännande att se hur det blir nästa vecka!

Ja, det var Halloween. Förhoppningsvis lyckas jag skriva igen nästa vecka, mer om hur det blir, är och var.  I övrigt så rullar livet på. Barnen skriver spökhistorier och läser Halloweenböcker i skolan och har samma mängd aktiviteter. Idag mellan kl 2.30 och 5.00 ska vi åka till grannkommunen och klippa Aidan, ta oss till the YMCA och få Callum till sin karate 3.10-4.00, göra läxor med Aidan innan jag får honom till sin simning 3.15 – 4.30, göra läxor med Amelia, duscha Aidan efter simning, innan vi ska tillbaka till vår kommun och lämna Amelia på cheerleading klockan 5.00. Puuh…

Ikväll slutar jag dock tidigt (halv åtta) och ska ut och käka middag med flera au pair-vänner och träffa en ny svensk au pair som kom i fredags. Ska bli kul!

Hoppas ni alla har det helt fantastiskt bra och att höstmörkret inte tynger ned er!

Idag har jag befunnit mig i Amerikas Förenta Stater i exakt tre månader. Detta betyder i sin tur att jag tagit mig igenom en fjärdedel av mitt år. Milstolpe! Andra au pairer sa till mig att de tre första månaderna är de svåraste och de långsammaste. Sen blir det lättare och allt börjar gå superfort. Om det stämmer återstår att se, men det känns ju hoppfullt :)

Veckorna här rullar på fyllda med stress och kaos. Så mycket aktiviteter och läxor att hinna med. Men idag var en lite lugnare dag. Barnen hade halvdag och slutade klockan 12 och vi hade tid att leka, göra läxor och alla aktiviteter utan att rusa hela tiden. Jag lyckades också slappna av lite grand och inte stressa sönder. Nu (21.00) sover dom små glinen sedan 40 minuter tillbaka och föräldrarna borde vara hemma vilken minut som helst. 

I helgen händer något riktigt fantastiskt. Elin kommer hit! Bästaste Elin kommer och hälsar på mig!!! Jag ska få visa henne allt jag kan om Boston och Swampscott/Marblehead/Salem (här runt där jag bor)! Någon som känt mig länge kommer hit och det går inte beskriva hur skönt det ska bli att bara få krama henne! En bit av mitt "riktiga" liv kommer hit, det enda jag oroar mig över är hur jag kommer känna när hon ska åka hem till Sverige och jag måste stanna.. Men det orkar jag inte tänka på än!

Som sagt så rullar livet på i full stress. Om jag inte fått en hjärtattack innan nästa sommar så kommer jag definitivt behöva ett till år innan jag börjar plugga bara för att återhämta mig från detta... Det är nog svårt att förstå hur intensiva dagarna här kan vara när man inte är här, men bara ta mitt ord för det. Jag är så tacksam att jag slipper leva med det här schemat i mer än ett år och att jag normalt sett bor i ett land där man är garanterad flera veckors semester och gratis skolgång.

Nu ska jag njuta något nyutkommet tv-serie-avsnitt innan jag somnar! Imorgon blir det nya tag. Måste försöka stålsätta mina nerver, ta djupa andetag och försöka slappna av mitt allt kaos och njuta av de små ögonblicken.